Det ständiga bekymret... vad man ska äta för middag! Varför är det så himla svårt att komma på vad man ska äta? Någon mer som har det problemet? Våran matlista ser ut ungefär såhär:
 
- Spagetti & köttfärssås
- Hemmagjord pizza
- Potatis & panerad fisk
- Chili con carne
- Kinagryta
- Biffar & potatis
- Köttfärslimpa
 
Ja det var typ allt.. det går som på ett rullande schema. Sen kan jag ju inte äta vad som helst heller, vilket suger! Får inte vara för fett och inte för starkt. Vad brukar ni äta? Kom med förslag! Börjar bli less på ovanstående maträtter :-P
Åkte ju ner till Tandläkarhögskolan i Umeå igår för att kolla min käke. Trodde ju att jag skulle få en kortisonspruta som dom andra gångerna, men det blev inget med det. Blev både besviken och lättad på samma gång. Hade ju hoppats att en kortisonspruta skulle vara lösningen på det onda, men tydligen så verkar det sitta i musklerna och då ger det ingenting att spruta in kortison i leden. Samtidigt var det skönt att slippa sprutan för det gör så fruktansvärt ont. Nu ska jag prova en så kallad "smärtskola" istället. Har egentligen ingen aning om vad det är för nåt, men det är ju värt ett försök i alla fall. Har ju ont i huvudet och käken i princip varje dag, mer eller mindre.
 
Ikväll är det i alla fall skytteträning! Får hoppas att jag kan fara. Det är ju huvudvärken som ställer till det. Får hålla tummarna att det inte blir värre i huvudet. Vill ha revansch från förra gången. Gick inte alls så bra, förutom sista serien då jag lyckades skjuta 44 poäng! Man behöver skjuta 46 poäng tre gånger och varit medlem i klubben i 6 månader innan man får söka licens för eget vapen. Har känts omöjligt fram till förra träningen. Bara fortsätta träna, till slut borde det ju gå :-)
Det var ju ett tag sen jag skrev så tänkte uppdatera om hur det går.
 
Har fått en kontaktperson på psykiatrin nu som jag går hos en gång i veckan. Tycker dock inte att det ger så mycket eftersom vi mest pratar om alldagliga saker som hunden, vilka serier vi tittar på osv. Det hjälper ju inte mig något. Vill helst gå hos en psykolog och börja med KBT. Ska få träffa en läkare snart igen så då får vi se vad som händer.
 
Började gå på promenader, gick en gång per dag 40-50 minuter varje gång. Men jag får så himla ont i benen, som jag haft hur länge som helst, minst 1 år. Det blir kramp i vaderna 5-10 minuter efter att jag har börjat gå och det gör ont som tusan. Stannar jag så lättar det men så fort jag börjar gå igen så gör det ont. Pratade med läkaren som ville titta på benen så jag åkte till vårdcentralen. Benhinneinflammation var det inte, och det får man väl om man har tränat mycket på hårt underlag, dessutom gör det inte ont på det stället där det ska göra ont. Så han skrev en remiss ner till Umeå där dom ska göra tryckmätning i benen för att kolla om det är kompartmentsyndrom. Vilket man kan få om man är överrörlig eftersom musklerna måste jobba extra mycket. Då går dom in med nålar i mucklerna och mäter trycket i benen under arbete. Om det visar sig att det är det och om man har det mycket besvärligt kan det bli aktuellt med operation. Tiden får utvisa.
 
Huvudvärken har varit ganska jobbig en tid nu. Har jag inte huvudvärk på morgonen så får ajg huvudvärk på eftermiddagen. Inte så kul då jag ibland får så ont att jag mår illa och då går det absolut inte göra något. Kan nog tyvärr inte göra så mycket åt huvudvärken utan jag får väl helt enkelt gilla läget. Alvedon hjälper inte, Treo vågar jag inte ta på grund av magen, och migränmedicinen hjälper bara ibland. Ska i alla fall ner till Umeå på tisdag för kortisonsprutor i käkleden så då kanske det blir bättre. Får hoppas på det.
 
Magen är det väl upp och ner med. Vissa dagar är det helt okej medans andra är sämre med illamående och ont i magen. Har nu fått några nya tabletter som man tar om bukspottkörteln inte riktigt fungerar som den ska. Den medicinen ska i alla fall hälpa till med att bryta ner maten. Ska ta en tablett till varje måltid. Har bara tagit den sen i förrgårkväll så kan som inte uttala mig om den än. Har nu också fått tid för gastroskopi i början av februari. Väldigt nervös för det trots att dom ska söva ner mig. Har för det första aldrig blivit sövd så bara det är ju spännande, sen kommer det bli väldigt jobbigt att vara utan mat. Men jag får bita ihop.
 
För övrigt är jag väldigt less på alla som säger att jag måste göra det och det osv. "Du måste ju ta medicin för att bli frisk", "läs inte biverkningarna, utan lita på läkarna",  "gå ut varje dag" och bla bla. Ingen ska väl säga till mig vad jag ska göra och inte göra. För det första vill jag inte ha någon medicin mot ångest för det hjälper inte också är det hur många biverkningar som helst. Det är rena giftet och ett helvete att sluta med det. Och jag har ju börjat må bättre utan medicin så varför ska jag ta nå jäkla piller som bara gör det värre. Och ja, jag försöker gå ut och gå varje dag men det är inte så lätt när man har huvudvärk/migrän nästan varje dag. Ni som har huvudvärk och/eller migrän vet hur det känns, men ingen annan verkar ju förstå. För det gör ont varenda steg man tar och gör att man mår illa. Blir inte bättre av att gå på en promenad när man har migrän, det blir bara värre.
 
Nu ska jag ge mig, blev ett långt inlägg. Ska försöka uppdatera oftare!